Önnerödsskolan-Grönövre

Nu är tyvärr praoveckorna slut. Det har verkligen gått fort och jag har inte riktigt lust att lämna min praoplats. Jag har trivts så himla bra och det känns riktigt sorgligt att inte få vara där nu på ett tag.

Jag har fått vara med om riktigt många saker och under veckan har jag fått frågan: ”Vad gillar du bäst hittills?” Jag vet inte riktigt hur många gånger jag behövt svara på den och det var lika svårt varje gång. Djursjukhuset är stort, det finns många olika uppgifter och jag tror variationen gjorde så att det blev roligast. Sedan så fanns det de super roliga sakerna och de lite mindre roliga sakerna, men jag tror det berodde mycket på var jag hade någonting att göra. Som vid tex polen, där fick jag bara stå och lyssna. Det var bara roligt de första 10 patienterna, sedan höll man på att somna.

En annan av de lite segare sakerna var när jag fick vara med på labbet. Det var intressant men inte så jättekul. Det fanns inget man kunde göra, förutom att kolla i mikroskåp, men de tröttnade man på efter ett tag. Jag kunde dock sitta och prata med Ylva, en tjej i 8:an som också praoade under exakt samma två veckor. Hon var super trevlig och det var kul att lära känna henne lite.

Jag var även på rehab en heldag. Det var riktigt spännande och kul att se att både djuren och ägarna tyckte det var kul att gå dit. Tyvärr var det mycket samma och det blev lite segt efter ett tag. Det hände inte sådär jätte mycket, förutom en laserbehandling (låter coolare än vad det är) och en massor av hundar som fick gå i vattentrasken. Det var som ett löpband i ett akvarium. De fyllde akvariet och så fick hundarna gå på löpbandet. Riktigt smart uppfinning. Väldigt effektiv och passar perfekt till rehab, eftersom det är trögare och jobbigare att gå i vatten.

Sen så ett av mina favorit ställen var vid op, alltså vid operationerna. Där fanns det alltid något man kunde hjälpa till med. Hålla en hund här, tvätta av bord där och så fick man vara med på operationer. Först fick man hjälpa till att fixa allt innan och sedan efter och medans så fick man välja om man ville kolla på eller gå ut och hjälpa till med något annat.

Jag satt oftast kvar. Jag tycker det är spännande och roligt att få kolla på och hoppas på att jag en dag ska kunna göra samma sak.

På min första operation satt jag dock inte med på hela. De hade förvarnat en hel del innan om att man kunde bli svimfärdig, illamående och att det till och med hände att folk tuppar av. Jag har verkligen inga problem med att se blod eller något sont, men ändå kände jag hur jag efter hand blev yr. När det började svartna så sa jag till och fick gå ut och lägga mig på golvet. Jag klarade helt enkelt inte av att se på en två timmars operation där de sågar och borrar i ben. Gick dock in igen när jag kände mig bättre.
Det kanske inte var den smartaste operationen att börja med, men den var riktigt spännande att kolla på.

Sedan min favorit sysselsättning var när jag fick mysa med de inneliggande hundarna. Ibland så fanns det nämligen inget att göra när man var på vårdavdelningen och då fick ja mysa med hundarna. Min favorit var en hund som blivit påkörd, hon var på djursjukhuset hela först veckan. Det var roligt att se hur hon blev bättre dag för dag och hon älskade att bli ompysslad. En riktigt go hund!

Sedan fick jag även städa och fylla på med kanyler, dropp och liknande när jag var på vård. Låter kanske lite tråkigt, men det var roligare än att bara stå och inte göra något.

Sen på sista dagen fick jag vara med och tvätta hundarna som skulle hem. Det var riktigt roligt att få tillbringa dagarna med djur och jag har nog aldrig velat ha en hund så mycket som under dessa två veckor.

Jag längtar redan tillbaka och hoppas på att jag någon gång själv får hjälpa djur på samma sätt som jag har fått se andra göra under dessa två veckor. Och vem vet? Jag kanske till och med jobbar på västra om några år. Det hade varit så underbart. En dröm som går i uppfyllelse.

Dessa två veckor har varit både roligt, spännande och lärorika .
Jag vill ge ett stort tack till Ann-Marie Kjellgren och alla andra som har behövt släpa på mig under praotiden. Det uppskattas riktigt mycket och jag skulle inte kunnat haft en bättre praoplats!

Många kramar från mig!

En bild säger mer än tusen ord. Så här kommer lite bilder från min praoplats. Har inte kunnat ta några speciellt bra bilder då jag inte kunnat fråga ägarna om jag har fått ta kort på deras djur när de undersökts eller opereras, men jag lyckades få med någon hund på bild, där jag frågade innan.